Nu har jag kickat igång min tävling med bror och bästa vän, viktnedgång står på schemat. Många förespråkar dieter hit och dit, bara äta fett och protein, bara äta kolhydrater och inget fett osv, osv, osv. Bullshit säger jag.
Jag kan av tidigare erfarenheter dra slutsatsen att det ända sättet att lära sig hantera maten och veta hur mycket man kan äta av si och så utan att gå upp är att helt enkelt äta bättre/mindre och röra sig mer. Man kan äta en semla(Som består av Fett och kolhydrater) och fortfarande gå ner i vikt. Du måste bara göra dig av med den.
För människor som lider av stor övervikt, vilket jag gjort så handlar det om så mycket mer än att bara käka sylta och morötter i 3 veckor och sen är det klart.
Man har ofta en ångestproblematik runt mat, det är jäkligt känslomässigt laddat med vikt och mat. Man vet inte hur man ska hantera den och det kan på något sätt kännas som att den har kontroll över än. Precis som med anorexia.
Då måste man lära sig hur man ska äta, varför man äter och när man ska äta. Vem som helst kan besluta sig för att "nu käkar jag banan i 3 veckor och går ner 8 panner" Men sen då? Man kan inte leva av bananer tills man går i graven.
Man måste bestämma sig för att ändra en livsstil, ändra sitt beteende och ändra hela sitt förhållningssätt till mat. En quickfix, är just inget annat än en quickfix. Inte ens en magoperation är bestående om man inte kan hantera sitt ätande.
Mat ska vara ett glädjeämne, som gör än gott.
Så nu här framöver kommer mycket av det jag lagar vara kalorisnålt, gott och fint. Mat man kan njuta av och i kombination med motion gå ner i vikt av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar